Ny film på SVS hemsida <> New film on SVS website

Sudbury Valley School har laddat upp till deras hemsida en ny film som ger en tankeväckande och lockande bild av hur det faktiskt är att vara student där. Det är en sådan upplevelse jag önskar mina barn får ut av deras skolgång. Mycket inspirerande.

Sudbury Valley School have recently upload a new video to their homepage. It gives an enticing and intriguing picture of what it's really like to be a student there. This is the sort of experience I wish my kids could have during their schooling. Very inspiring.

Barn som driver deras egna lärande <> Children who determine their own learning

Sugata Mitras forskning började 1999, när han lämnade en dator i en vägg intill ett av Nya Delhis slumområde. Det var märkligt hur barnen, som inte kunde engelska och inte hade använt en dator tidigare, började lära sig saker. Det sägs att efter ett par veckor, någon frågade ett av barnen hur det lärde sig använda en dator. Barnet svarade med "Vad är en dator för något?" Klicka på titeln av detta inlägg, eller ser filmen till höger här på bloggen.

Några bra citat från Mitras tal:

"Children will learn to do what they want to learn to do."

Och från Arthur C. Clarke, när han hörde talas om Mitras forskning: "If children have interest, then education happens." Den är bra uttryckt. Barn som har intresse - det är inte alls samma sak som ett intresse som en lärare försöker skapa hos ett barn, orsak det står i läroplanen att detta barn behöver veta det och det och det.

"This is in rural Cambodia... a fairly silly arithmetic game, which no child would play in the classroom or at home, they'd throw it back at you and say this is very boring... If you leave it on the pavement, and if all the adults go away, then they will show off with each other about what they can do - which is what these children are doing."

Sugata Mitras research began in 1999, when he left a computer in a wall overlooking one of New Delhi’s slum areas. It was remarkable how the children, who didn’t know a word of English and had never used a computer before, started to learn things. It is said that after a couple of weeks, a journalist asked one of the children how he had learned to use a computer. The child answered with “What’s a computer?” Click on the title of this post, or see the film on the right hand side.

A few good quotes from Mitra’s speech:

"Children will learn to do what they want to learn to do."

And from Arthur C. Clarke, when he got word of Mitra’s research: “If children have interest, then education happens.” This is well expressed. Children that have interest - not at all the same thing as an interest that a teacher tries to generate in a child, because it says in the curriculum that this child needs to learn this, that and the other.

"This is in rural Cambodia... a fairly silly arithmetic game, which no child would play in the classroom or at home, they'd throw it back at you and say this is very boring... If you leave it on the pavement, and if all the adults go away, then they will show off with each other about what they can do - which is what these children are doing."

Om Matte <> On Maths

Varje gång man börjar prata om en Sudburyskola, kommer någon med frågor om Matte. Hur ska barnen lär sig just denna särskilt viktig kunskap om man inte schemalägger mattelektioner?

Här finns svaret. Från Free at Last av Daniel Greenberg.

Every time you start talking about a Sudbury school, someone brings up the question of Maths. How will children learn this particularly important knowledge if you don’t schedule timetabled maths lessons?

Here is the answer, from Daniel Greenberg’s Free at Last.

Man måste skratta <> You have to laugh

Kristdemokraternas reklam handlar om att skapa "ett mänskligare Sverige". Man måste skratta. Var det inte samma partiet som, i sin roll i Alliansen, nyss röstade bort en mänsklig rättighet? Med den nya skollagen (om inte de rödgröna vinner och ändra den), blir det olagligt i Sverige att undervisa hemma - något som enligt den europeiska konventionen är en mänsklig rättighet. Jag skulle vilja fråga Göran Hägglund hur Sverige blir mänskligare med mindre mänskliga rättigheter; och hur dessa röstvanor stödja i praktiken påståendet "Kristdemokraterna kämpar för människor och familjers rätt att få bestämma över sin egen vardag och tror på deras förmåga att ta ansvar."

Och vad säger man om Folkpartiet? Ja, vi vet nu att lärandet eller utveckling har ingen plats i den skola som Jan Björklund förverkligar, utan den speglar skolväsendets goda gamla mål: förvarar, sortera och foga barn. Titta på vad en specialpedagog och rådgivare till Specialskolmyndigheten, Wern Palmius, säger om dessa mål... Vadsomhelst, är det inte roligt att Folkpartiets skolpolitik struntar helt och hållet i pedagogisk förskning, och samtidigt använder partiet och Alliansen denna fras nästan som en mantra: "rektorer måste kunna arbeta som pedagogisk ledare." Ah så? När pedagogiken i frågan handlar så mycket om ordning och reda, tidig betygsättning och fler prov, kunde man påstå att jobbet liknar mer polisarbete än något som har med lärande att göra...

Man måste bara skratta, och prata högt om att detta duger inte för våra barn, och vårt framtids samhälle.

The Christian Democrats’ advertising campaign [in the run-up to the latest General Election in Sweden in September 2010] is about creating “a more humane Sweden”. Was it not the same party which, in its role as part of the Alliance government, recently voted away a human right? With the new Education Bill (if the left don’t win the election and change the Bill), it will be illegal in Sweden to homeschool - something which is a human right, as stated in the European Convention. I would like to ask Göran Hägglund (Christian Democrats’ leader) how Sweden becomes more humane with fewer human rights; and how these voting habits support in practice the statement “Christian Democrats are fighting for peoples‘ and families‘ right to decide over their own daily life and believe in their ability to take responsibility.”

And what can one say about the Liberal party? Yes, we know now that genuine learning or development has no place in the school that Jan Björklund is realising, but that instead it reflects the good old aims of compulsory education: store, sort and mould children. Look at what a remedial teacher and advisor to the organisation for Remedial Schools in Sweden, Wern Palmius, says about these aims... Be that as it may, it is not so amusing that the Liberal party’s School politics completely disregards pedagogical research, and yet both the party and the Alliance use this phrase nearly as a mantra: “principals must be able to work as pedagogical leaders.” Oh really? When the pedagogy in question is so much about rules and order, early grading and more tests, one might suggest that the job resembles police work more than something that is to do with learning…

But you’ve got to laugh, and say loud and clear that this won’t do for our children, and for our society’s future.

Den tråkiga skolpolitiken

Häromdagen åkte jag på en debatt kring skola, anordnade av Lärarförbundet. Den lokala utbildningsnämnden fått svara på frågor, och berättade för publiken hur just deras parti tänkte på skolan. Ja, det var tråkigt. Inga nya idéer, och till och med alla partier sa nästan samma sak. Mer kontroll, tidigare betyg, fler lärare. Det kom förstås åtskilliga åsikter om friskolor, med det handlade inte riktigt om utbildning, utan hur man får använda skattepengar. Inte till vinst, argumenterade Vänster partiet, förstås. Och Miljöpartiet var det enda som verkade stödja principen av pedagogisk mångfald, fast hade inga särskilda förslag om hur man kunde skapa den eller uppmuntra den.

Om ni vill läsa några väl skriven artiklar om varför just skoldebatten är så tråkigt och dåligt i Sverige nuförtiden, ta en titt här.

Men jag undrar om det ligger något hoppfullt vid kärnan av den tråkiga debatten. Som jag ser det, har skolan inte ändrats så hemskt mycket sedan sin början, och detta på grund av att meningen med skolan har alltid varit densamma: att skapa eller behålla samhälles ordning. Eller, som John Taylor Gatto uttrycker det, att göra invånare hanterbara. Kanske en sådan öppen tråkighet med skolfrågor skulle äntligen kunna leda till någon riktig förändring. Eller?!

Om ni känner för något lite starkare än det som finns på Skola och Samhälles sidor, tipsar jag om Gatto, den före detta lärare från USA som skrev "Weapons of Mass Instruction - a Schoolteacher's Journey through the Dark World of Compulsory Schooling", bland annat. Läs mer.

Några av mina favoriter citat:

"Schooling operates out of an assumption that ordinary people are biologically or psychologically or politically inferior; education assumes that individuals are sovereign spirits. Societies that don't know that need to be changed or broken. "

"I've traveled 3 million miles to every corner of this country and 12 others, and believe me, people everywhere are gradually waking up and striking out in new directions. Don't wait for the government to say it's OK, just come on in — the water's fine."

Att kunna fatta hur en Sudburyskola påverkar

Jag har läst de flesta böcker publicerades av Sudbury Valley Press. De handlar om det vardagliga livet i skolan, om teorierna och de filosofiska tankar som ligger bakom skolans utveckling, och erfarenhet grupper har haft med att etablera en liknande skola där de bor. Det finns också en hel del information om före detta elever, båda statistik och åsikter. Ungefär varje 10 år har det gjorts en undersökning av dessa elever; vad de sysslar med, hur de tänker på deras skolgång, vad de har för åsikter kring många av vikitgaste ämnen i livet - arbete, äktenskap och relationer, samhälle, till och med meningen med livet. En sådan bok heter "Legacy of Trust", som är full med intervjuer som verkligen öppnar ögonen för en. Medan man läser, börjar man uppfattar vad det betyder att lämna barn att sköta sig själva, och inte försöka styra de hela tiden. I boken finns det ett bihang, som innehåller en artikel skrivit av en kvinna som arbetade då som engelsk professor vid universitet. Hon hade börjat fundera över hur hon kunde motivera sina studenter mer, över relationen mellan henne och sina elever, och över sin sons kommande skolgång. Hon upptäckt då SVS, och var med om en rad intervjuer som gjordes 1972. I rapporten skrev hon några mycket värdefulla inlägg, som jag ville citera här:

"I had first approached these interviews with some fairly conventional notions of success and failure and with a traditional scale of values for different types of activities. But I found myself becoming more interested in how these people saw themselves, what led them to do the things they did, how they handled the situations they were in, and what made them persevere, or change their positions."

"In conclusion, I would like to say that after listening to these people talk about what they were doing, how they came to be doing it, and the factors and insights that went into their immediate and long range plans, I found myself discarding my conventional expectations and looking at very different things - at qualities like self-awareness, intitiative, motivation, responsibility, perseverance, patience and vision."

Det är just sådana saker som inte går att undervisa, men är så värdefulla i livet. En traditionell skolgång brukar gör inget för att främja sådana egenskaper hos elever, utan vanligtvis tvärtom.

Skillnaden mellan en Sudbury skola och andra "alternativa" skolor - klicka här

Idag hittade jag en väldigt klar beskrivning av hur en Sudbury skola skiljer sig från andra sorts skolor som oftast nämns i debatten om "annorlunda" skolor: Montessori, Waldorf, Progressiva, Hemundervisning, Elevråd i kommunala skolor...